En regnig höstkväll för många år sedan satt en främmande kvinna utanför min dörr och grät. Hon sa att hon hade tappat sina nycklar och inte hade någonstans att ta vägen. Efter en stunds tvekan släppte jag in henne.

Händelsen dyker upp i minnet när jag ser Republiques första volym av sin temasatsning om främlingar. Vad definierar en främling? Vad är det som gör att jag vågar närma mig eller tar två steg tillbaka? Hade jag släppt in vem som helst som satt och grät utanför min dörr? En mörkhyad man? En romsk dragspelare? En kvinna i burka?

Samlingsnamnet för Republiques projekt är ”Hotel Europa”. Regissören Ong Keng Sen från Singapore håller i det första hotellmötet av fyra.

Publiken sitter utspridd utmed väggarna och mitt i scenrummet på grå lådor. Sparsmakad scenografi: en äkta matta och ett par stolar. Regissören inleder föreställningen med att berätta om sig själv, han kallar sig främlingsexpert, och om sin fascination för Jonas Hassen Khemiris roman ”Montecore – en unik tiger”, som fick honom att tänka på sin egen relation till sin kinesiske far. Ett stycke ur boken läses upp i en högtalare, fler följer under kvällens gång.

Sedan bjuder han upp sin första gäst, Asad Ahmad, med rötterna i Pakistan, och börjar intervjua honom om hans liv. När börjar föreställningen?

Aldrig, den fortsätter så här. Regissören bjuder upp tre gäster till som en i taget delger honom sina berättelser, rakt upp och ner. Det skulle kunna vara ett seminarium på universitetet. Och ändå inte. Vi befinner oss i ett teaterrum, förväntningarna är andra, koncentrationen på helspänn.

Danskfödda Annette Bellaoui bär slöja och berättar om varför hon konverterade till islam för elva år sedan. Hon har en lysande utstrålning, är slängd i käften som få, och kallar sin ursprungsfamilj för ateistiska fundamentalister. Joel Hyrland berättar om sin marockanske far som han bara träffat en gång på 26 år, Zaki Youssef om sin problematiska uppväxt i en av Köpenhamns förorter.

Samtalen är oupphörligt intressanta, olika ämnen korsar varandra, två timmar flyger iväg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredrik Reinfeldt gav Maria Wetterstrand en ipod med en ljudbok i avskedspresent: ”Två nötcreme och en moviebox” av Filip och Fredrik. Där hade statsministern tänkt till, kanske till och med tagit råd av kulturministern. Dock hade han g...

I Tunisien vacklar redan den nya övergångsregering som domineras av det gamla regeringspartiet. Det finns goda grunder för demonstranterna på gatan att upprätthålla trycket för i nuvarande stund har revolutionen stannat vid en statskupp av den avsatt...

Konstsäsongen börjar med nya förväntningar på de små gallerier, som är en så central del av Malmös kulturliv. På Rostrum påminns vi om naturen, som förr spelade rollen som visuell centrallyrik, men nu har förvandlats till personliga metaforer. Robe...

Galleri Ping-Pong och Galleri 21 ligger väl i Malmös samtida terräng, både den kulturella och den kommersiella. Om hörnet finns Konsthallen och Operan. Davidshallsgatan och Friisgatan har blivit stråk för mode och design, samtidigt som kommersens sto...